Sombari Baba

Ett helgon som inte är så välkänd i västvärlden var en man vid namn Sombari Baba. Stor anledning till detta är att han levde fram till 1919 och det var väldigt få västerlänningar som någonsin hade möjlighet att träffa honom. Det var också en tid då det var mycket svårare att sprida information så även i Indien är han än idag relativt okänd. Däremot har han börjat få större spridning i väst på senare tid. Framförallt på grund av boken Deva Bhumi som nyligen släpptes. I boken presenterar författaren Krishna Kumar (K.K.) Sah en rad berättelser om detta fantastiska helgon.

Ordet Sombari betyder Måndag och Sombari Baba fick sitt namn eftersom han alltid gav mat till dem som besökte honom under just måndagarna. Man vet inte säkert när han föddes men många hävdar att han var född någon gång mellan 1815-1825 i en liten by vid namn Pind Dadankhan.  

Han levde ett osjälviskt liv och ägde väldigt få ägodelar. Han enda ägodelar var en liten tygpåse, ett tigerskinn och en chillum (pipa). Han utstrålade en enorm fridfullhet och godhet. Han begärde ingenting från någon annan. Han predikade aldrig, skrev aldrig några böcker, istället var hans sätt att leva ett uttryck av den högsta spirituella läran.

Under sin tid spenderade han majoriteten av sin tid i Kakrighat under sommaren och i Padampuri under vintern. I Padampuri blev det väldigt kallt under vintern att den närliggande floden fryste till is och det låg flera meter snö på marken. Trots detta hade han ingenting annat än ett tygstycke över könet och vägrade till och med att låta hans följare bygga ens ett enkelt skydd för regn och snö för honom.

Människor som var med honom förklarar hur alla världens problem försvann i hans närvaro. Dem som var med honom ville aldrig lämna hans sida. Han utstrålade alltid lycka och kärlek och visade aldrig någon ilska. Alla negativa känslor och tankar försvann i hans närvaro ersattes av en känsla av gudomlighet. Denna känsla kunde finnas kvar hos dem en lång tid efter att de lämnat honom.

Sombari Baba kände till det förflutna, nutiden och framtiden. Om någon kom till honom med ett problem behövde de inte säga något. Svaret kom oftast innan frågan ens kommit till ytan. Även fast han visste allt älskade han alla ovillkorligt och hjälpte dem som kom till honom med ett öppet hjärta. Ett annat bevis på detta var att han alltid visste om någon skulle besöka honom utan att han fått någon information om detta. Flertalet gånger förberedde han mat för flertalet människor och precis som han förutspådde dök dem upp.

Andra mirakel som han utförde var att det alltid fanns tillräckligt med mat oavsett hur många som besökte honom. Även fast maten omöjligt skulle kunna räcka till alla så fanns det alltid mat kvar och Sombari Baba åt alltid sist av alla. Först när alla besökare var mätta åt han själv. I boken Deva Bhumi berättare K.K Sah historier om hur maten aldrig tog slut i skålen trots att de serverade långt fler än vad som egentligen skulle räcka. Än hur mycket mat som serverades ur skålen fanns det alltid mat kvar.

De som skulle besöka Sombari Baba förklarar hur de kände ett gudomligt skydd medan de begav sig på den farliga vägen mot ashramet där han bodde. På den tiden var denna delen av Indien mycket farligare än vad det är idag. Det fanns inte alls samma vägar som finns idag och att ta sig dit var en stor utmaning. Framförallt då de fanns vilda djur efter vägarna däribland tigrar som attackerade människorna. Men alla som besökte Sombari Baba tog sig alltid oskadd till platsen.

Ett annat tecken på detta helgons storlek var att andra helgon visade stor respekt mot honom och hans anses vara en av de högst spirituellt utvecklade och renaste helgon som levt i området. Neem Karoli Baba valde att bygga sin ashram på de platser där Sombari Baba befunnit sig. Tack vare detta finns dessa platser kvar än idag och går att besöka. Vi var själva och besökte de ashram där Sombari Baba befann sig och vi kommer förklara de känslor vi kände medan vi besökte dessa underbara platser.